Motstå evolutionen

Frågan är om jag backat i utvecklingen eller vunnit ett vuxenpoäng då jag återgått till att, under mina promenader runt om i den stora vida världen, sjunga högt. En mycket välutvecklad vana under mina tidigare år i livet som nu alltså åter fått fäste i min personlighet. Skillnaden skulle dock vara att jag idag är tyst några extra meter efter att ha passerat en annan fotgängare och att jag inte längre sjunger låtar i Äppelmelodin-stuket. Är det då ett tecken på mognad då man endast kan räknas som sådan efter att ha accepterat sin barnsliga sida eller är det helt enkelt ett tecken på att jag, i motsatt till majoriteten, klarar av att motstå evolutionen och snart även kommer att upptäcka en kraftig hårväxt på kroppen?

I och med att man brukar påstå att den enklaste lösningen är den rätta ska nog detta ämne dumpas snarast möjligt.

Jag skulle i förrgår, på msn, förmedla min lycka över att ha blivit antagen till en utbildning kallad "MÅNS", men kom efter en stunds funderan på att MÅNS även är ett namn att ge människor av det manliga könet. Detta betydde alltså att jag inte kunde skriva "MÅNS :D", "MÅNS en hel helg", "Jag ska på MÅNS" och absolut inte "MÅNS, here I come". Det fick helt enkelt lämnas utan kommentar.

Och jo, den där årsresumen kommer antaglien i maj eller något i den stilen.